Så, hur dog du då?

Uppenbarligen har min morbida ådra väckts till liv (hoho) och jag tänker därför skriva ännu ett inlägg om döden. Man kan dö när som helst, hursomhelst. Lustigaste jag hört är att varje år så dör 13 personer av fallande läsk och godisautomater. Jag vill så gärna tro att detta är sant att jag aldrig kommer att förhålla mig källkritisk till detta faktum. Här är även några andra som mött döden på ett oväntat och okonventionellt vis:

År 430 före Kristus hoppade filosofen Empedokles ner i en vulkan för att bevisa att han blivit en olympisk Gud och att lava inte kunde skada honom. Han dog naturligtvis.

År 162 före Kristus blev Eleazer Maccabeus krossad av en krigselefant. Han hade själv sprungit under elefanten och punkterat hans mage och bomsmack och utan något varnande skrik om en fallande elefant så blev han pannkaka.

Elefanten - Med rätt att döda















År 260 efter Kristus 260 besegrades den romerska kejsaren Valerian av Persernas konung Shapur I. Valerian fick först agera som fotstol åt Shapur för att till sist bli flådd levande. Hans skinn stoppades upp med hjälp av halm och passade därmed perfekt bredvid älghuvudet i Shapurs jaktrum.

Men om det är någon som jag skulle vilja träffa i himlen efter att en godisautomat krossat mig så är det Sigurd den Store. Han dog efter att ha bundit fast huvuden från sina dekapiterade fiender runt hans fötter. Detta ledde till att en tand skavde mot hans skinn vilket skapade en infektion som han dog av år 892 efter Kristus. Där kan man prata om hämnd från graven.