Igår efter samtalet med Mamma började jag och Madde prata om vad som egentligen händer efter döden. En högst filosofisk fråga sådär halv två på en onsdagsnatt.
Vi kom inte fram till något svar på denna enkla fundering utan jag valde istället att vända mig till det allvetande, allsmäktiga och fantastiska google.
Detta har jag då fått veta genom att använda mig av sökordet nära döden-upplevelse;
1. Emma Andersson hade en nära döden-upplevelse när hon körde på ett kebabspett.
2. Den vanligaste erfarenheten vid en nära döden-upplevelse är: En känsla av att vara död.
Självklart undrar jag då hur känslan av att vara död uttrycker sig. Är det som kissnödighet, som hysteri, som en ohämmad känsla av att dansa macarena?
Eller är det mer en känsla av frustration över att man nästan blev dödad av en kebab utan lök?
1 comment:
Nej, är man kissnödig är man inte död. Då är man kär. Det har vi ju redan konstaterat. Kanske känner man bara: Det var en dröm!
Post a Comment