Showing posts with label nollning. Show all posts
Showing posts with label nollning. Show all posts

Friday, August 29, 2008

Tredje skoldagen

Jag måste ju självklart genomgå en sådan här nollningsperiod och det är verkligen ingenting jag har något emot. Uppenbarligen så går det ju typ 80 pers på min kurs och någon av dessa måste ju vara immuna mot en hysterisk syster Larsson.

Så igår var det pubquiz och vårt lag vann alltihopa. Det var den största vinsten i mitt liv, glöm de femton små medaljerna från lilla vasaloppet, här talar vi seger som innebar gratis champange. Som såklart följde med en urspårning och att alla badade i poseidonfontänen vid götaplatsen för att få några extra nollningspoäng.

Så lite hopp hade jag imorse om att jag i alla fall skulle finna mig till rätta i min klass och kanske även få någon liten vän. Sen kom presentationen. Vi skulle berätta lite om oss själva och av någon anledning kom jag in på att prata om hur dalmål uppfattas utanför Dalarna.

Jag: Ja när jag är i Göteborg, får jag ju höra hela tiden att jag pratar dalmål, men värst var det när jag bodde i Linköping. Där fanns det en tjej som skrattade oavbrutet varje gång jag öppnade munnen, och jag menar, östgötska är ju inte den vackraste dialekten av dem alla.
Lärare: Jag är från östergötland.
Tjej bredvid mig: Jag med. Linköping.
Jag: Såklart ni är.

Man borde inte få öppna munnen efter att man föregående kväll druckit champange och badat i en fontän som används som allmän toalett och sedan gått upp sju och vara sjukt sugen på kokt korv hela dagen, för att jag har en känsla av att hjärnan inte är inblandad i vad man spottar ur sig då. Så nu har jag bara 78 människor kvar som jag inte skämt ut mig för eller förolämpat och jag får väl bara hoppas att någon av dem förbarmar sig över mig. Annars kommer slutet av den här nollningsperioden endast betyda att jag har noll personer kvar att bekanta mig med.

Wednesday, August 27, 2008

Första skoldagen

Så idag begav jag mig iväg för min första riktiga skoldag på Europaprogrammet. Planen om att jag skulle lägga mig i tid havrerades ganska snabbt eftersom jag låg halva natten och kände mig en aning nervös inför det här nya livet. Så därför satte jag mig i morse på spårvagnen alldeles för trött för allas bästa.

När jag är trött, då är jag en jevel på att mingla. Hejhej säger jag till alla och det visar sig att alla vill ha en vän, så dagen fortlöpte ganska bra ändå. Jag fick till och med luncha med dessa människor där artighetsfraser som:
- Jaha var kommer du ifrån?
- Vilken inriktning skall du läsa?
- Vad har du gjort tidigare?
- Var i Göteborg bor du?

avverkades på ett högst moget och vuxet vis.

Efter två föreläsningar (där förövrigt professor Rutger gjorde ett inhopp) var det dags för faddringsessionen. De hade förberett lekar och annat spännande.
Toppen tyckte jag, och detta främst beroende på att jag är:
1. En fullfjättrad lekledare efter alla år i kyrkan
2. Så trött att hjärnan inte ens hoppat igång.
3. En tönt.

Det hela började ganska harmlöst med någon enkel grupplek men sen började det lite suspekta. Vi skulle ha en gurka mellan benen och springa med den och på ett juckande vis lämna över den till nästa människas ben, ha en apelsin under halsen och föra den vidare till en annan människas hals och vi skulle ha en lapp och våra kroppsdelar mot varandra (Jag hade mitt huvud mot en killes axel, min hand på hans mage och hans knä på mitt lår). Det avslutades med fika, som ni förstår var det enda som jag egentligen tyckte var underhållande under den här etappen av nollningens inledningsskede.

Efter avslutat schema beger jag mig ner mot hållplatsen tillsammans med min nya kurskamrat Andreas och eftersom vi vid det här laget har avverkat alla artighetsfrågor börjar vi prata om lekarna.
Gabbis: Ja alltså, jag är ju utbildad LEKLEDARE.
Andreas: Varför då?
Gabbis: Ja för att jag är KRISTEN och varit KONFIRMANDLEDARE I SVENSKA KYRKAN.
Andreas: Ojdå (lite rädd stämma).
Gabbis: Så jag uppskattar lekar, men inte sådant där med sex.
Andreas: Jag gillar sex. (Ler lite pilemariskt).
Gabbis: (skrattar nervöst när hjärnan plötsligt - och alldeles för sent -börjar vakna till liv och jag inser att bilden jag just presenterar av mig själv är som en hysterisk leknunna med kyskhetsbälte) Oj vilket dåligt väder det var ute?

För vad skulle jag svara där? Jag kunde inte direkt säga, ja det gör jag med, låt oss hitta en passande buske i närheten för hahha jag är inte en sådan där kristen - hoho - det är en förkortning. K står för Knu...

Nej Gud vad det ska vara komplicerat att framställa sig som sansad och lugn och vanlig Svensson när jag egentligen är hysterisk och högljudd och en galen syster Larsson. Vi får helt enkelt hoppas att professor Rutger vill vara min vän.