Letandet fortsätter

Ja jakten efter min mobil har pågått nu i någon dag och tragiskt nog börjar jag ge upp hoppet om att återfinna den i livet. Metoderna som jag har använt mig av har varit många men ingenting verkar locka fram min älskling.

Metod 1.
-Telenors kundtjänst, det här är Per.
- Hej Per. Jag heter Gabriella.
- Hejhej.
- Det är nämligen så att min mobil är borta.
- Ojdå det var tråkigt.
- Ja sannerligen. Men kan inte du pejla den eller något?
- (kväver ett fniss) Nej det får jag inte göra, det är bara polisen som kan göra sådant men det känns inte ser det som ett prioriterat uppdrag att leta reda på din mobil.
-Nehej, jag tänkte bara, FRA-lagen kanske kunde gynna mig på något sätt. Men okej, hejdå.
- (kväver en skrattattack) hejdå.

Metod 2.
Malin och jag köper en ficklampa och åker i en timme ut till torpet. Vi är positiva. Jag utrustar mig med en kratta. Fredrik ställer sig i ett träd och spanar. Jag dödar gräs med krattan. Malin försöker återskapa kvällen men är mest fundersam över allt annat. Vi ger upp efter en halvtimme när Fredrik börjar föreläsa om alla fästingar han hittat.

Metod 3.
Jag sover. Försöker kontakta Fredrik (som fortfarande är ute i torpet) och mobilgudarna genom mina drömmar. Tänker att Fredrik ska ledas med hjälp av vad mobilgudarna säger i min dröm. Helt plötsligt kommer det in en psykopat och skär av mig handen, sen pratar vi om chokladglass. Jag vaknar och Fredrik har fortfarande inte hört av sig.

Nu har jag bara en metod kvar och det är att höra av sig till Get-Arne. Han har uppenbarligen hittat Fredriks flickvän Lindas morfars mammas ringar, eller något. Eller så får jag helt enkelt bygga mig en egen radiomast så att jag kan få täckning. Tror ni man hinner det på en timme eller så?

Anmäl er gärna här för skallgång.

Donde esta mobiltelefonen?

Ställen som man inte ska tappa bort sin mobiltelefon på:

1. I skogen
2. I högt gräs
3. I skogen, i högt gräs där det inte finns någon täckning.

Så gissa vad jag gjorde igår?

Igår var det dags för den mytomsbundna kräftskivan och nu vet jag hur man äter kräftor (jag hoppade över hjärnsmöret - bara det ordet är obehagligt) men däremot slutade det hela med att min mobil försvann ute i skogen. Jag har gått skallgång hela dagen men utan resultat. Jag snickrade till slut ihop en plan om att jag skulle bli försvunnen så att polisen kunde pejla efter mig viatelefonen men det var uppenbarligen inte lagligt.

Jag vet ärligt talat inte hur man lever utan en mobil. Den fungerar som min kamera, som min mp3spelare, helt enkelt som min bästaste vän. Ska man börja ringa till folks hemtelefoner som man gjorde när man var nio år? Jag tycker faktiskt sådant är ganska obehagligt, man vet aldrig vem som svarar. Mest suspekt är väl ändå de människorna som svarar med sitt hemnummer.

RING
-87421
- Ja hej har jag kommit till 87421?
- Ja det har du.
- Nämen där ser man. Har du Kalle hemma?
- Nej här finns ingen Kalle, då har du nog fått fel nummer.
- Så vart har jag kommit då?
- Till 87421.

Allt är bara helt ologiskt. Såhär kan jag inte leva. Jobbigt är också att man inte kan någons nummer i huvudet, eller jag kan ett, men jag antar att larmcentralen inte uppskattar småsnack. Därför ska jag och Malin åka tillbaka till Fredriks torp långt borta i ingenstans och utrusta oss med ficklampor och sen ska vi leta hela natten. Vilket är bra, då har jag något att göra även denna lördagskväll. Önska mig lycka till.