Eftersom jag och Malin klassificerat oss själva som "Up & Coming"-kvinnor har vi inte riktig tid att filosofera med varandra om djur. Dock upphör djur aldrig att förvåna så jag försöker inkorporera dessa guds skapelser i så många diskussioner som möjligt.
Jag: Varför har jag fått ett myggbett nu?
Vän (glatt ovetande om min förkärlek till djursamtal): Jag har också ett!
Jag: Trodde att den lilla fördelen som fanns med hösten var att de inte fanns myggor längre?
Vän: Ja fast det var ju kallt och blött, och sen blev det varmt...
Jag: Ja så kan det vara. Fast du, vart tar myggorna egentligen vägen på vintern? Går de i ide?
Vän: Jag tror de dör. Myggor lever nog bara några dagar.
Jag: Men va? De suger ju blod åt sina barn! När har de tid att skaffa sådana då?
Vän: Typ andra dagen de lever eller så...
Jag: Det var en jävligt snabb dejtingprocess de här myggorna hade, inte så konstigt att de är så många.
Vän: Ja, jo, men insekter och djur är ju inte riktigt som oss människor...
Jag: Men du! Har du tänkt på det här med sniglar?
Vän: ? ? ? ? ? ?
Jag: Var får de sina snäckskal ifrån? Åker de ut på små fieldtrips till havet? Som pensionärer åker på bussresa till Ullared?
Vän: De bygger nog sina egna skal.
Jag: Eller så kanske de har någon form av bostadsmarknad, där de kan samla köpoäng. De rika sniglarna kan anlita en en fastighetsmäklare, de andra får dela och bo i andra hand.
Vän: - - -
Jag förstår inte varför det alltid blir fel när jag pratar med människor nu för tiden? Djur är väl ett allmänt samtalsämne, likt vädret, eller?
No comments:
Post a Comment