Dataåldern

När vi ändå är inne på nostalgibanan ska vi verkligen inte hoppa över att jag ändå är från den sista generationen av barn som inte har 5 datorer hemma och kan alla html-koder som någonsin producerats vid en ålder av 8.

Förutom att jag lärde mig att man alltid måste skriva + eller - när man googlar något (exempelvis gabbis + blogg -snusk) och att vi hade ett modem som man fick koppla upp sig på (ljudet lät ungefär såhär: duuudurruduuuduuupingpingpingping) så hade vi även ett eget smileyspråk (inte utan mer :/) för att det inte skulle bli missförstånd ute på stora vilda webben.
Smileyspråkskola:
:D Skratt.
:-o Wow!
:P Lipar.
8-| Ögonen är uppsprärrade av förvåning.
:= | Babian
|~( Någon bröt just mitt näsben.
%\v Picasso

Det är nästan så att man saknar de gamla smilisarna för att hur ska man idagt snabbt kunna demonstrera att någon precis kommit in i ens rum och slagit sönder ens näsa? Nej, det kanske var bättre förr?

Bubblare dataåldernostalgi: Scannern, så långsam uppkoppling att det oftast bara var ett X istället för en bild eller min personliga favorit: när läraren sa att man absolut inte fick säga email utan att det hette e-postbrev.