Våren börjar anlända och så även vårkänslorna. Som en liten fnittrig tonåring fantiserar jag mig bort med alla vackra människor - tom Dolph Lundgren. Kl. 08.15 imorse skulle jag bege mig utåt för ytterligare en spännande dag på KTB. På väg till bussen ser jag att det står en väldigt vacker kille och pratar med någon. Detta är min historia.
Meeen guuud! Är det kanske så att alla snygga killar är ute såhär tidigt på morgonen? Det vare värsta! Då kanske var värt att gå upp klockan sju. Men hur kan han vara så snygg? Gå lite långsammare nu, lååångsammare.
Snygg kille: Hej!
Jag: Va? (Tittar mig förvirrat omkring).
Snygg kille: Hej!
Jag: Hej ! ? (Va? Är detta sant? Varför har jag på mig fulmössan? Har jag tandkräm runt munnen? Varför tittar jag mig aldrig i spegeln innan jag springer till bussen?!)
Snygg kille: Det är en fin morgon idag.
Jag: Ja det är det verkligen (Va? Jag tycker aldrig att det är fint med morgon, i och för sig brukar inte snygga främmande killar prata med mig utanför mitt hem heller. Okej, strunta i det. Han är din nu! Du har honom, det är bara att koppla på charmen. Tänk dig snygg. Schnnööögg).
Och om vi hade stannat där så hade det varit väldans fint. En snygg kille vid min arm, våren på väg och jos i kylskåpet. Men nej, såklart inte.
Snygg kille: Här får du något att läsa. Ha en fortsatt trevlig dag!
Jag: Öh tack.
Det var en broschyr från Jehovas vittnen om synden med avgudadyrkan.
Så går det när man tror på karma.
