Björnskämt

Jag antar att jag bad om det.

Lösningen!

Jag har äntligen kommit på hur man ska stoppa gatuvåldet och barnprostitutionen, rädda isbjörnar och sniglar, beskydda de fattiga och värnlösa! Det är visst bara att gå med i en causes-grupp på facebook. För om jag genom att jag går med i en grupp så kan förändring ske. Omvärlden kan se att det inte är okej att slå små barn, i fall de inte visste det. Ja, ett enda klick, det är vad som behövs för att förändra världen.


Nästa person som skickar en causes-förfrågan till mig ska jag fan i mig skicka till ishavet med en ismaskin så kan de rädda isbjörnar på nära håll.

Dagens kortis

Killen som sitter bredvid mig på KTB pluggar ellära. Han blev lite besvärad över att lampan vid bordet inte gick att tända och har nu skruvat ur glödlampan och undersöker den noggrant. Han skakar, grubblar, stirrar, granskar, men allt är väldigt märkligt. Efter att ha undersökt glödlampan så noga som bara en elektrikerstudent kan göra bestämde han sig för att gå och hämta en ny glödlampa i receptionen.

Under tiden han var ute satte jag i kontakten som inte var isatt.

Han kom tillbaka och skruvade i en ny lampa och han sken upp när han såg att det fungerade. Så nu lyser lampan och han kan fortsätta sina studier, det behövs nog.
Han verkar ju inte vara ett ljushuvud direkt.

(Ojoj, ett hån, karma bring it on!)

Miljökämpe

Moa, Kajsa, Carro, jag och Alexander sitter och gnuggar våra geniknölar på studietorget. Alexander vill inte längre plugga med oss dansanta kvinnor utan har istället valt en kurs med miljöinriktning.

Jag: Hur går det för dig?
Alexander: Jodå, det är bara en sådan liten text.
Jag: Men jag tycker det här med ekofeminism verkar väldigt spännande ändå.
Alexander: Ja det kan det ju vara, men jag förstår bara inte vad den svenska sexköpslagen har med global uppvärmning att göra.
Jag: Jo men det förstår du väl, männen åker ju inte kollektivt och hämtar upp de prostituterade.

Statsvetenskap ger en verkligen valuta för csn-lånet.

Minnen

Syster Becka och Linnea kamperar numera hos mig på mina 19 kvadrat. För tydigare info och paintbeskrivning på detta, besök Linneas blogg.

Jag: Kusin Albin är så smart, han ställer liksom följdfrågor på det jag berättar om.
Becka: Ja, men vet du vad som är jobbigt med barn? När det bara frågar varför hela tiden. Varför hoppar hästen så? Varför? Varför? Varför?
Jag: Men så var ju jag när jag var liten!
Becka: Va?
Jag: Jo men kommer du inte ihåg att pappa alltid sa: det där får du veta när du blir lite större, och så frågade jag samma sak nästa dag i förhoppning om att jag blivit stor nog att få veta svaret. Jag fattade inte att han kanske inte orkade eller kunde svara.
Becka: Va? Så sa han aldrig till mig. Han sa alltid: fråga mig något mer jag inte vet och då svarade jag alltid: Vaaaarför dog Jesus?


Becka: Jag kommer ihåg en gång när vi var små och var hos farmor.
Jag: Jasså?
Becka: Ja och vi satt och tittade på tv. Och då sa de, snart på tv4: fångarna på fortet.
Jag: Jaha?
Becka: Och då satt vi och väntade och väntade, för vi trodde att snart var om en kvart, fast egentligen hade det premiär om två veckor.Vi väntade jättelänge! Det var så jag lärde mig skillnaden på strax och snart.

Ååh vägen till kunskap var så kort och intensiv när man var liten!

Solidaritet

Jag sitter på spårvagnen på väg in till skolan då några tonårskillar går på.

Kille 1: Blippade du till spårvagnskort?
Kille 2: Nä, jag orkade inte.
Kille 1: Men tänk på barnen i Afrika, de får aldrig blippa!

Och folk pratar om att dagens ungdom går mot förfall, pff!

Lifestyle of the rich

Jag och Otto mobilsamtalar och har en dyster konversation om studentlivets fattigdom.

Otto: Jag förstår inte, pengarna bara försvinner och nu måste jag äta fiskpinnar i två veckor.
Jag: Mitt bästa tips är havregrynsgröt!
Helt plötsligt hörs ett pip och Ottos manliga stämma försvinner.
Jag: Hallå?
PIP
Otto: Förlåt, min mobil är så känslig att ibland kommer jag åt en knapp som parkerar samtalet.
Jag: Vad innebär det ens att parkera ett samtal?
Otto: Äh jag vet inte, kanske som att lägga på fast det kostar pengar.
Jag: Aha, det är så de rika avslutar sina samtal!
Otto: Precis! De sitter på stureplan och bara ååh jag har parkerat fem samtal just nu!
Jag: Och de som är riktigt rika använder valley-service.
Otto: Åh vilket drömliv!
Jag: Bättre än fiskpinnar och havregrynsgröt iaf.

Glöm snygga bilar och stora champangeflaskor. Det är de små sakerna som skiljer fattig och rik åt i dagens finanskris.