Nyårsfrisyr

Jag sitter och googlar nyårsfrisyrer och tänkte väl i mitt huvud att jag nog skulle se ut såhär imorgon. Dock hade jag uppenbarligen fått en demensattack och glömt bort att jag klippte mig som Gustav Vasa i somras och därmed inte har rapunzel-hår.

Så jag började googla efter håruppsättningar för kortare frisyrer istället. Då hittade jag den här godingen under alliterationstiteln Fixa festfrisyren fort!

Hm. Den verkar ju lite svår, med ett spänne sådär mot pannan, men det ska nog gå, jag får nog träna lite innan. PÅ-KNÄPP-KLAR...

Jag kommer att vara döläcker imorgon, och det kommer att gå FORT också.

Tack för tipset, Ica-Kuriren online, ni räddade mitt nyårshår, nu kan det äntligen bli sådär lekfullt citychict.

Bli vacker du också:
Lekfullt citychicLenas korta hår har fått lager-på-lager-effekt som är barnsligt busig men samtidigt kvinnlig och kaxig. Kort hår med tydlig struktur och en skarpt utskuren sidbena är högaktuella. Helt rätt är även lite volym på hjässan.
Gör så här:1 Arbeta in volymmousse i hela håret. Ta i stället strukturmassa om ditt hår är tunt och mjukt. Låt torka och tupera.
2 Gör en djup snedbena av luggen. Fäst på plats med hårt vax.
3 Bena håret i lager åt olika håll. Håll lagren på plats med fina spännen.
4 Spreja håret med sprej som ger glans och lite stadga (spännen hjälper till).
Redskap:Tuperingskam/tät kam. Hårspännen.

Årskrönika del 2: bästa videobloggen?

Hjälp mig välja 2008-års bästa videoblogg så kanske något roligt händer. (Överraskning!)
Omröstningen avslutas 1 januari så det är bäst att ni skyndar på att bestämma er för just er favorit. Eller föresten, ni får rösta på flera bidrag.
Här är de nominerade:
1.Världsförsök 2: Prata med djur


2.Världsförsök 1: 50 meter självdistans


3.Ordvits: Vad sa Norges kronprins Håkon när han träffade sin fru?


4.Raggartips 3: Dejttips


5.Raggartips 2: Tips till kvinnorna


6.Rekordförsök special: Varma fakta


7.Tv: Spårlöst försvunnen


8.Musikvideo: Rick Astley


9.Musikvideo: Det susar i vinternatten


10.youDalarna: AnnaLisa träffar Idol-Johan

youDalarna: Min del

Jag bloggar ju även för sekten Little Dalarna som just nu håller på att avsluta projektet youDalarna, där vi har tagit på oss den grandiösa uppgiften att tolka och återuppleva vissa youtubeklassiker. Med skådespelarinsatser som skulle platsa på dramaten, med regi som skulle få Ingemar Bergman att vilja återuppstå och lovorda oss så har vi ikväll arbetat fram det bästa för att göra er nöjda och belåtna i vintermörkret. Här är mitt blygsamma bidrag, ytterligare reinactments , som vi i branschen säger, hittar ni här.

Årskrönika del 1: Fotogenisk

Så då var det dags för den första årskrönikekategorin. I det här momentet är jag enhällig domare, främst för att jag gillar makt men även för att jag inte orkar ringa någon.
Så härmed presenteras:
2009 års fulaste kort - 5itopp
Plats 5: Jag värmer mig mellan fototagningar














Plats 4: Sommarfin?



















Plats 3: London Eye

Plats 2: Gustav Vasa möter 80-talet

Plats 1:

Kortet som ger svaret på frågan om varför jag är singel.

Sjuk i natten

Jag kan inte sova, min hjärna har blivit anstormad av en snorarme som kastar kråkor på mina synapser. Jag vet inte hur detta kan ha hänt, vad kan jag ha gjort för att åkalla sjukdomsmakterna?

Singeldagboken: del 1

Jag har fortfarande inte fått något svar från TV4 angående min programidé "Desperat student söker man". Antagligen har de fått för sig att Blondinbella (inte att misstas med Blondinfeffe) har en mer intressant historia att berätta så att de inte har tid att svara på mina fantastiska brev. Ett misstag. Då tar vi över produktionen här istället. Till första inslaget har jag skrivit en invigningsdikt. Den går såhär:

Jag är singel
jag känner inte i magen något pingel
men om man är två
man inte ensam behöver gå
man kan vandra tillsammans
speciellt om man har en leverans
till Frans
Persson.

En hyllning till vintern

Ojdå. Nu var julen slut och det var dags att återgå till mitt riktiga liv det vill säga bloggen.
Vi börjar lite långsamt och firar återkomsten med en musikvideo:

God Jul

Självklart är jag en sådan där irriterande person som älskar julafton och därmed blir jag även en sådan där irriterande person som andra människor hatar på julafton. Anledningar varför:


1. Jag tvingar folk att inte röra julklapparna innan öppningscermonin.
Rör och dör, museumkänslan är där. Sitt tyst och bejaka Guds födelse och var inte ivrig och smygtitta inte ens på paketen.
2. Jag påminner folk om vad de gjort för misstag tidigare jular.
Som när min syster var 5 år och jag 7 och jag hade sytt en fantastisk nalle åt henne på fritids, men inte haft tid att arbeta som en barnarbetare i Indien, så jag fick lov att använda knappar som ögon på nallen. Jag är mäkta stolt och tittar med stora ögon på min syster när hon öppnar paketet från mig. Hon tittar på gosedjuret i en sekund, kastar det sedan på marken och skriker ett avrundsvrål från helvetet: KNAPPÖGONNALLE! Den anekdoten är lika traditionell vid jul som Kalle Anka.
3. Jag påtvingar alla i familjen, alla familjetraditioner som någonsin kommits på.
Man ska ha gran. Granen ska kläs på kvällen den 23. Gröt ska ätas på morgonen. Jultomten ska vara där, barnen ska vara glada, bara lite blyga. Enda problemet nu är att det yngsta barnet i min julfirarfamilj är 7 år och säger "hej farfar" när tomten kommer. Jag försöker påtvinga ansvaret att skaffa fler barn till nästa jul, men slutade lite med det när jag kom på att det var jag som stod näst på tu.
Per sätter på stjärnan, jag är lycklig och fotograferar till familjealbumet och exakt sådär exalterade var resten av familjen av att julträdet var färdigsmyckat. Ack så mycket arbete som finns kvar där för Gabbis julfascist att göra.





Så jag önskar er alla en god jul, och till er som ska fira jul med mig så önskar jag er främst tålamod och självbehärskning.

Ett land på O?

Idag var jag i Köping fram och tillbaka av suspekta anledningar. För att jag och min syster samt den 17-åriga kusinen inte skulle dö av alla timmar i bil så lekte vi en klassisk billek som gick ut på att hitta på länder på olika bokstäver.

Syster: Ett land på O..?
17-åriga kusinen (lite skojfriskt): Usama bin Laden-land
Syster: Men Usama stavar ju med u.
Tystnad.
17-åriga kusinen: Men heter inte Rysslands huvudstad Ottowava?
Jag: Ottowava? Du tänker på Moskva?
Syster: Ottawa - kanadas huvudstad - är det den du menar?
17-åriga kusinen: Hm. Ja kanske det. Men Ottowava låter ju ryskt, ni får inte berätta det här för min geografilärare. Det är jobbigt nog att mina klasskompisar hotar med det efter att jag frågat dem om USA hade någon huvudstad.

Allt som allt var det helt enkelt en underhållande resa.
PS. Antagligen är det där inte ett dugg roligt imorgon då jag är vid liv igen och för det andra, fyfan vad jag stör mig på min nya bloggdesign, ska man verkligen ha det såhär? Vänjer jag mig någonsin? Hm. DS.

Göteborgshumor i Falun

Vid matbordet (denna ökända plats där vi i min familj samlas och fröjdas i god mat och den som drar mest ordvitsar under en måltid vinner).

Mamma: Gabbis undrar om läsken till jul.
Per: Gud vad läskigt.
Mamma: Hon undrar om vi skulle ha en läskeback eller 1,5-liters flaskor.
Per: Ja det spelar ju ingen roll, men vi behöver ju inte ha båda.
Mamma: Nej då kanske det är bra med en läskeback så att alla får vad de vill ha. Även fast vi inte har någon nu så får vi ju pengarna tillbaka sen.
Jag: Ja då går ni ju inte back.

Mest synd är det ändå om mamma som försöker ha en seriös diskussion om hushållsfrågor med två personer som bara väntar på att få kunna köra ärvisläktnejjaghittarpåduärjupåtänd-ordvitsar efter varje köttbulletugga.

Jag är nästan lite bekymmrad över mammas välmående när det kommer till ett humoristiskt plan, så jag tänkte kanske jag skulle starta en supportgrupp.
Namnförslag: Vi som är oroliga (in)för Anette.
Anmälan görs här i kommentarerna. Skriv gärna med ett skämt.


Sämsta julfotot någonsin på vår lilla familj.

Konsten att packa

Nu har jag packat färdigt. Eller jag tror att jag packat färdigt. Såhär går det till när jag förbereder mig för en 12-dagars frånvaro från min garderob.

1) Oh jag älskar den här koftan och den här och den här och den här! Vafan nu fick ju inget plats, okej vi tar bort alla byxor, sådant är onödigt.
2) Kommer på att jag borde ändå ha med mig ett par byxor. Lägger de ovanpå väskan.
3) Lägger resten av kläderna "som jag nog borde ha med mig men inte är en älskad kofta" ovanpå väskan.
4) Tittar lite längre in i min garderob, upptäcker en kofta som jag inte använt sedan 1994 och tänker "men herregud, jag älskar den här koftan, den kommer jag SÄÄÄÄKERT att använda i jul, den är ju lite... öh julig... knallrosa är ju nästan rött... öhm. Jag kanske ska hämta en påse som man bara kan ha sådär lite nära till hands."

5) Packar påsen full med saker som säkert inte finns att köpa i Falun, typ tandkräm.
6) Tröttnar på att packa och börjar blogga istället och tänker att det där fixar jag imorgon.

Och då vet vi ju alla vad som kommer att hända imorgon:
Tåget går 12.02, jag hinner nog om jag går upp kl.10 att rensa kylen, dammsuga, diska, tvätta håret, slänga soporna, göra matsäck, laga jackan och ta mig till tågstationen.

Ja jag kommer att hinna, för att jag har ju faktiskt packat färdigt idag.
Beskåda koftkavalkaden som väntar Falun, biljetter finns hos din närmaste återförsöljare:

Får det lov att vara en grillad kackerlacka?

Msn.se är min startsida och idag fick jag se ett litet inslag om asiatisk mat.
Jag kan ju inte direkt hävda att jag uppvisar min starkaste sida i köket speciellt inte nu då jag håller på att rensa kyl och frys för att jag är fattig och för att mjölk inte smakar så bra när den är 2 veckor gammal, men asiaterna de har en helt annan känsla. Lyssna bara på det här citaten:

"När de lever kan man lyssna på syrsornas vackra ljud. Efteråt kan man äta dem".
/Kocken
"Brödets krispighet passar bra med smaken av mask"
/Kunden

Jag har aldrig förstått det här med hur man kommer på mat. Stenåldermänniskorna hade väl inget överflöd av mat till handa - det var ju inte som att de kunda åka och handla på närmaste Grottköp, om något recept misslyckades. De bara blandade och kom på att svamp skulle jäsa i 40 minuter och sen kunde man reglera elden till cirka 225 grader och stirra på solen i 10 minuter och sen ta ut ett hamburgebröd. TADA!

Det måste ändå tagit lång tid och många misslyckade försök att lista ut hur saker och ting går ihop, men det är klart om man inte har något annat att ta till så äter man ju vad som bjuds utan att fråga efter mer salt (speciellt inte på medeltiden då allt var indränkt i salt för att bevara maten längre).
Och på det planet förstår jag asiaterna. Är valet mellan äckligt ris och en krispig mask så är ju valet självklart. Jag har ju hört att insekter är proteinrikt.

Sekterbjudande

Igår blev jag inbjuden till en bloggsekt. LittleDalarna är uppenbarligen till för inbördes beundran, men har även tagit på sig ett samhällsansvar att upplysa världen om blondinfeffes mystiska utslag. Sektledare är eminenta Cajsa och hennes främsta undersåte är nog antagligen picknickkorgen (ja Samuel, du har ju fortfarande inte meddelat mig om din blogg är hemlig eller inte).

Det enda jag fick vara med och bestämma gällande den här bloggsekten var namnet. Jag tyckte ju att den gamla hiten ifrån Riga var bäst: The Supreme X-team, men Sandra skulle uppenbarligen också vara med och hon har då inte varit ihop med någon av oss. Inte för att vi skulle säga nej, men hon är på något sätt högt över oss på den desperata singelmarknaden. I alla fall så föreslog jag The Supreme X-team (uttalas högt och skrikit) och Sandra (sofistikerad Barry White-röst). Men de tyckte att http://www.thesupremexteamochsandradetsistamedmörkareröst.blogspot.com/ inte var så ihågkombart. Så Little Dalarna it is.

Så om ni orkar kan ni läsa när jag talar i tungor tillsammans med andra där, eller så kan ni läsa nästa blogginlägg om inget som kommer snart här.

Programidé

Madde tvingar mig att titta på Bonde söker fru-final samtidigt som jag sitter och pratar med pappa på msn.

Pappa: Jag vill träffas oftare men det är ju lite svårt när vi båda har olika liv på olika platser.
Jag: Precis och det är ju helt naturligt. Konstigt vore ju annars.
Pappa: Ja, lika dumt som att du skulle skaffa pojkvän och barn.

Pappa vet precis hur det ligger till. Mitt projekt singel gick ju lite i graven även fast turbankillen kom tillbaka (jag tror han mest kom tillbaka på grund av presenten och att bussen inte gick, inte för att det var någon spirande kärlek, och för det andra så påminde han om någon jag sett förut) men nu har jag kommit på hur jag ska göra. Jag ska lansera Desperat student söker man!
Jag har redan författat ett brev till tv4.

Hej tv4.
Ni har ju en förkärlek för att låsa in singelmänniskor där en har makten att bestämma precis hur och vem och var flörtar skall uppstå. Sen skickar ni bort dem på en resa, exempelvis till Grekland. Dit skulle jag också vilja åka.
Jag är en flashig student. Idag till exempel har jag suttit på biblioteket och läst en bok. Ett kapitel tog 84 minuter att läsa, jag tog tid. Tänk vilket spänningsmoment - passar perfekt för tv. Sen gick jag hem och åt en ostmacka och tittade på topmodel - säsong 9. Efter det skrev jag en sammanfattning på kapitlet jag läst.

Hör av er snarast, många kommer att vara intresserade av den här idéen.
Med vänliga hälsningar
Gabriella

Nu är det bara att hålla tummarna. Och om jag inte hittar någon i själva programmet har jag hört att det finns läckra män i Grekland.

Svammel i brist på annat

Internet är så fantastiskt. Man kan hitta till platser, man kan hitta andra människor och genom test så kan man hitta sig själv.

Detta är vad jag har fått veta om mig själv den här kvällen:

• Jag har 83 kvinnlighetspoäng vilket uppenbarligen betyder
  "Du är kvinnlig, fast ändå inte."
• Att om jag dricker en halv öl varje dag så kommer jag att väga 96 kilo om 25 år.
• Jag kommer att dö fredagen den 27 oktober 2056 vid en ålder av 70 år.

Något jag dock inte fick veta var hur i helvete jag ska hinna färdigt med allt jag tänkt göra innan lördagens hemfärd till snöiga dalarna om jag inte slutar göra en massa onödiga tester på internet. Någon som har lust att komma över och rita en karta över Frankrikes regioner - inte för att vi ska prata om dem på fredagens seminarium, men de är ändå obligatoriska. Han vill alltså bara ha dem. Jag har en känsla av att någon lycklig jävel kommer att få en kartbok av min lärare i julklapp.

Åh kulturgeografi bort med dig, du får mig bara att längta mer efter fredagen den 27 oktober 2056.

Fina fisken-underhållning

Jag har förejulföretenta-period just nu så att ni får nöja er med den här pausunderhållningen så länge tills de kartfria dagarna är över. (Vilket antagligen är imorgon för att om jag börjar prioritera kartor framför bloggen, då måste jag nog lägga in mig på ett psyk).

Fira jul?

17-åringa kusinen är här i Göteborg på besök. Min kära vän Hanna kom förbi för att underhålla oss.

Hanna: ...ja och så sa prästens son att man firade julafton för att jesus dog då.
Jag: Hoho
17-åringen: Vad pratar ni om?
Jag: Om varför man firar julen.
17-åringen: Ja men det är väl för att jesus korsfästes då?
Jag: Haha (ett mycket elakt haha poängterar 17-åringen nu när jag skriver det här)
17-åringen: öh... han återuppstod?


Men jag tror inte att hon är så dum, egentligen.
(Och jag är inte så ironisk egentligen, för hon bad mig att skriva det)

Julens överraskningar

Häromdagen öppnade jag en väldigt spännande lucka i adventskalandern, ni kan aldrig gissa om vad som gömde sig bakom den!



















Jag hittade en chokladbit! Vad trodde ni?

En film i juletid

För drygt en vecka sedan så efterlyste jag riktigt bra kontaktannonser så att jag kunde fullfölja första uppdraget i min uppdraget singel-bok. En tapper man begav sig ut på jakt och detta var vad Samuel hittade:

Hej, jag är en snäll skäggig man som bor i en grotta i gränstrakten mellan Pakistan/Afghanistan. Jag har problem med njurarna och går därför ofta på dialys. Senast jag var på dejt var i Augusti 2001. Nu har jag tröttnat på grottlivet. Söker en framtid med dig, likasinnade kvinna. Hur du ser ut spelar ingen roll, jag förväntar mig att du klär dig i påslakan. Svar till Pussis Ussis

Så jag slog slag i saken och bestämde mig för att riskera mitt hjärta. Det här är min historia:

(Jag skiter i att den är hur lång som helst för att den här filmen tog 5 dagar att producera. Kan någon bara ge mig en videokamra så att jag aldrig mer behöver möta mpeg4-formatet för resten av mitt liv. Krig på dig, mpeg4!)

Göteborgshumor

Hört på föreläsning om SKF.

Carro: Sa hon att det hette komiska lager?
Jag: Det är kanske därför det heter kullager?

Nobelkväll

Gabbis liv VS nobelfesten
(för ja, jag har spenderat kvällen med det ja)

Mat
Nobelfesten: Hemliga maträtter av prisbelönta kockar.
Hemma hos mig: Ostmacka och jos.
Vinnare: Jag förstår inte hur någon specialkomponerad fransklåtande marmelad kan vara bättre än ostmacka och jos.

Klädsel
Nobelfesten: Frack och aftonklänning
Hemma hos mig: Jag ligger med omaka strumpor och en lång t-shirt under en filt.
Vinnare: Om det inte var för de omaka strumporna så hade det blivit tight.

Underhållning
Nobelfesten: Världens främsta forskare som sällskap, kungligheter, operor. På plats.
Hemma hos mig: Jag sitter och tittar på nobelfesten i 3,5 timme. Jag har alltså sett när folk ätit mat, blåst trumpeter och dansat extravanta valser. Uppifrån.
Vinnare: Skojar ni?

Så vinnaren är: *trumvirvel om ni inte orkar räkna ihop de tre poängen som jag fördelat på detta oerhört slappa sätt* nobelfesten.

Det är ju fint av SVT att vi vanligt folk kan få se in i de fina kulisserna en hel kväll. Där går TV-licenspengarna åt exakt rätt håll. Nej jag ska inte vara bitter för att mina omaka strumpor inte höll måttet, för vad är väl en bal på slottet, när man kan ligga under en filt och blogga?

...and he´s back!

Linköping och Falun och nu Göteborg. Jag har försökt med allt från dikter till hot. Jag fick helt enkelt step it up den här gången och tillgå rituella åtgärder.

Datahaveri

Om 130 år, när min dator äntligen börjar fungera som den ska igen, då hoppas jag att vi har utvecklats från att skriva blogginlägg på datorerna och återgått till grottmålningar. Jag antar att neandertalarna inte behövde bli hårlös en hel natt för att MPEG4-formatet inte kan kopieras, formateras eller friteras. AGH!

Nämen, jag trodde du var död!

Hur kommer det sig att den enda man tror inte är död - fastän han är död - är Elvis?
Jo visst, Elvis - spexiga scenkläder, höftskakande, älskad av sina fans oavsett vikt, helt enkelt sin tids manliga Britney Spears, men om man ville att någon känd människa faktiskt hade fejkat sin död skulle det inte vara någon som kunde vara lite mer - öh- produktiv?

Här är mina förslag:
Adolf Hitler.
Varför: Bara för att säga haha du hade fel - nu ska du dö.
Bevis för att Hitler skulle kunna leva: Hur han tog livet av sig är omtvistat. Kanske gjorde han inte det alls? Och vadå, även fast han skulle vara 120 bast nästa år så skulle det kunna hända. Eller hur?

Vlad III Dracula
Varför: Fatta vad grymt. Jag ser rubrikerna framför mig *visualiserar med handen upp i luften* " Rollista: Leonardo DiCaprio, Joe Jonas från The Jonas Brothers, Paris Hilton och special gueststar: Orginella Dracula som Dracula"
Bevis för att Dracula skulle kunna leva: Vampyrer är odödliga. Och så var det med det.

Einstein
Varför: Jag kan inte bara välja onda människor. Vi behöver fler människor som är bildsköna och jag skulle lätt vilja se Einstein i Americas next top model, det skulle vara det perfekta uppsvinget för den serien.
Bevis för att Einstein skulle kunna leva: Med all säkerhet så morfade Einstein in sig i någon form av tidstunnel och kan komma tillbaka när han så behagar.

Så nu är det bara och vänta på låtar som man kan spela baklänges för hemliga budskap och konstiga big-foot-foton. Så kom igen kändisar, do it jesus style!

Hur göteborgsk är du?

Hanna: Jag hade järnbrist så att jag fick lov att ta ett blodprov.
Jag: Hahaha. Veckans avancerade ordvits!

Nog för att hjärta och själ tillhör Falun, men humorn tillhör Göteborg.

Jag vet inte om en förklaring är nödvändig men en ledtråd är hjärnkapacitet och tester.

Uppdrag singel: kontaktannonser

På helgens inflyttningsfest så tyckte mina kära nya vänner att jag skulle engagera mig ytterligare i det här med att hitta José. Därför fick jag boken "uppdraget singel" och var ligger det roliga i att försöka hitta en man som kommer att förstöra ens självständiga lugna liv om man inte kan få dokumentera det i sin blogg?

Uppdrag 1: Svara på en kontaktannons

Nu har jag seriöst suttit och kollat genom varje internetdejtingsida i 2 dygn men jag hittar inte en enda passande kandidat.
Jag tycker inte att mina krav är allt för höga. Spansktalande, halvgrek, bott i Norge, dansar, lagar mat = kan det bli enklare?

Nej men på riktigt. Hur långt har vi inte kommit i det här med internetdejting? Vi kom väl inte på det igår? Hur länge har vi kunnat svenska? Aldrig om man ska tro de här människorna som skriver kontaktannonser.

Kontaktannonstyp 1: Den blyga felstavaren
Hej...jag vet inte vad ja ska skriva om mig själv........ Ja e blyg, men när man lär känna mig öppnar jag upp mig. Ja har båda fötterna på jorden och gillar datorer.... De yttre spelar ingen roll, det e insidan som räknas!!!!!!!!!!!
Hör av dig så kanske vi om de går bra kan träffas IRL.

Kontaktannonstyp 2: Jag är för snygg för att få en tjej så jag måste dejta via internet.
Hallå eller! Jag är en gryyyym kille som pluggar till idrottslärare. Höhö. Jag gillar att spela fotboll med grabbarna och ibland blir det även gymmet, 3-4 gånger i veckan. Höhö. Jag brukar gå ut ofta men har typ tröttnat på att vara ensam, så vi kan ju ha lite roligt tillsammans. Höhö.
Jag vill att du ska vara söta och rar och bry dig om ditt utseende. Vi hörs väl? Höhö.

Kontaktannonstyp 3: Den desperate smöraren
Trevlig kille söker trevlig tjej. Hej jag är en social kille som har tröttnat på att jaga tjejer på krogen och vill nu ha en mogen relation. Vi gillar att titta på film och bara mysa med Dig! Jag älskar att laga mat och få dig att känna dig som den kvinna du är. Ditt utseende spelar ingen roll. Det lägger heller inte vikt vid utbildning, om du har barn eller inte, rökare, ålder, knarkare, prostituerad, mördare, psykopat. Bara du är en människa så är jag nöjd.
Så skriv en rad så kanske romantiken äntligen kan blomma ut för oss två.

Vi får helt enkelt gå vidare på listan, om inte ni mina kära läsare kan ta på er att hitta och skriva ner en kontaktannons här i kommentarerna. Det kan ju liksom inte bli värre än vad det redan varit?
Så hejaheja, den som hjälper kan komma att bli rikligt belönad och bjuden på en parmiddag. Oemotståndligt erbjudande!

Artistnamnsglädje

Den som skapar något till bloggen, skapar aldrig för länge är mitt nya motto.
Jag ville ju fira att jag äntligen fått ett folkkärt artistnamn i form av Gabbis the epic dragon slayer of doom (Grattis Samuel - jag fattar aldrig om din blogg är hemlig så jag vet aldrig om jag ska länka eller ej eller host allihopa Samuel har absolut ingen blogg och om han hade den skulle man inte kunna trycka på en länk här) . Och hur ska man fira detta om inte med ett eget artistnamn- en ny höjd av egocentrerings-soundtrack.



Vem behöver plugga eller sova eller äta när man under tre timmar kan lista ut hur lång tid det är mellan varje ho och ha?

Veckans retrobildsmysterium

OHO! Titta vad jag hittade på min dator idag nu när jag spanade på mitt lilla vansinnesprojekt.
En gammal klassiker helt enkelt. Enda mysteriumet med den här bilden är väl egentligen varför jag inte har publicerat den tidigare?

Kändislivet

Min ambition med den här bloggen var ju något halvt på skämt- halv på ekonomiskt allvar att jag skulle kunna bli känd och rik och framgångsfull. Nog för att ni mina två kära läsare stått vid min sida, men jag har inte ännu blivit inbjuden till någon form av blogg-gettogether eller fått goody bags eller blivit erbjuden en fett reklamkontrakt med något schampoobolag. Om det nu är för att mitt hår inte håller högsta standarden - som Malin brukar säga: Jag går till min kompis vasa knäckebrödsfrisyren och stänger en dörr så att hennes hår torkar - kvarstår osagt.
Men uppenbarligen så är det roligare att läsa om vilken sallad som någon sthlmstonåring ätit än att lära sig hur man slår världsrekord eller dansar 80-talsdanser. Jag är inte bitter.

Men idag kom jag på att det här med kändisskap kanske inte är så himlans glamouröst ändå.
Jag hade sprungit ner på mitt ica nära (OBS GRATISREKLAM) för att inhandla ingredienser till pannkaka. När jag kommer ut därifrån ser jag plötsligt någon jag känner igen. Som alltid när jag inte bor i Falun så tänker jag "Gabbis du känner ingen här, speciellt ingen med barnvagn som ser precis ut som Håkan Hellström". När jag då insåg att det var Håkan Hellström fick jag som en black-out. På ett högst demonstrativt sätt jonglerade jag om mina varor och gömde eldoradosyltburken för att framhäva det faktum att JAG GABRIELLA LARSSON HADE KÖPT EKOLOGISK MJÖLK. SER DU DET HÅKAN? SER DU? ÄR DU KÄR I MIG ÄN? VARFÖR INTE SKRIVA EN SÅNG OM DITT LIVS KÄRLEK SOM BRYR SIG OM VÄRLDEN OCH NATUREN OCH KÖPER EKOLOGISK MJÖLK? DEN KAN HETA: "GABBIS SOM JAG ÄLSKAR MEST I VÄRLDEN OCH JAG KOMMER BARA ÄLSKA HENNE OCH HON ÄR INTE BARA SNYGG OCH SMART UTAN BRYR SIG OM NATUREN OCH KÖPER MJÖLK PÅ ETT POLITISKT KORREKT VIS".
Kom igen lena och känn ingen sorg för mig göteborg kommer stå i skuggan av denna fantastiska låt.

Nu tror jag inte att jag är den mest kändiskåta människan i hela världen. Att i smyg presentera sin mjölk för någon främling är märkligt men inte så konstigt jämfört med vad en del människor kan göra. Som folk som sprarar folks hår eller bryter sig in i deras hem och luktar på kuddar. Det är läskigt.

Så ni mina två bloggläsare, lova att bara presentera mjölkprodukter för mig när ni ser mig, hoppa över det där med att skrika och lukta i min armhåla. (Eller kanske du mamma, du måste ju ändå upprätthålla familjemottot: hel och ren. Och du Anna, du är ju också familj. Ahja. Men gör det mer sällan än ofta så kanske det här inlägget fick någon mening ändå).


Här är jag på en Håkan-konsert på Liseberg i år. Det var innan han visste att jag var hans nya musa och jag fick därför stå längst bak och låtsas att jag visste vilken av prickarna där framme som var Håkan och vilken som var en fluga som cirkulerade framför mitt öga.