Thursday, July 31, 2008

Bara ett till inlägg

Jag vet inte om det beror på att klockan är alldeles för tidig för hjärnaktiviteter men nu på morgonen när jag satt och gluttade genom falu kuriren så kunde jag inte riktigt sluta skratta åt det här:

Vad är okej att ha på sig?
Fyra faluröster får säga sitt om vad man ska ha på sig på sommaren när man vandrar på stan.
Tre personer är rörande överens om att man allt får sätta på sig en tröja, Herr Carlsson har valt att uttrycka sig på ett litet annorlunda vis.

- Det är okej men man behöver inte springa runt och blotta sig.

Jag kan inte annat än att hålla med, blottare, stanna hemma!
Det ska dock inte jag göra, nu borde jag gå. Hejhopp!

Freja 2 the Riga

Jag måste tyvärr meddela att jag lämnar er några dagar för att utforska båtlivet.
Det mytomsbundna landet i fjärran öster, nämligen Lettland och därmed Riga ligger framför våra fötter och vi ska ta oss dit genom en spännande seglats i äkta Rederiet-anda.






Fredrik i rollen som han den där som var frisör och fjollig men som ingen kommer ihåg vad han heter.






Samuel i rollen som Reidar.








Cajsa i rollen som Torbjörn aka Joker.











... och jag själv i rollen som Uno.







Under de 7 spännande timmarna i Riga ska vi:
1. Upptäcka Lettland. ( 1 minut)
2. Hitta en fru åt Samuel. Eller två, så att vi är på den säkra sidan. (3 minuter)
3. Leta efter alkoholaffärer för bäst pris (resten av tiden).
Förhoppningsvis kommer det hela avslutas med ett ytterligare kapitel i Gabbis reseguide.

Uno (Gabbis): Visst var det 10 som bussen gick?
Joker (Cajsa): Ja, det var det.
Reidar (Samuel): Nej nej, den gick klockan 11. Kom dit till 11.

Wednesday, July 30, 2008

Gabbis tredje raggartips

Jag förstår att ni har längtat, suktat, förfärats - och nu är hon tillbaka. Självklart sämre än vad du minns, dåligare än någon Lindsey Lohan- film och defintivt här för att stanna även fast alla skämt redan är utespelade.
Raggar-Gabbis ger er vilsna där ute några tips på vägen.
Som Oprah- fast för vuxna.


Nattbekymmer

Är det för mycket att begära att världen för bara någon sekund eller två upphörde med all sin logik och gravitation så att jag för en gångs skull kan känna att ja, Gabbis det där gjorde du bra, du är inte så knäpp när allt kommer omkring? Någon dag kanske det händer, den var dock inte idag.
För det första, jag kastade cola över halva mig och resten av Samuel inför förskräkta biobesökare. Ja de äldre herrskapet bakom tillsammans med sitt barnbarn sa till och med med förskräckt röst:
- Anna, Anna, gå inte närmare det där, låt oss hålla oss undan. På säkert avstånd.
Som om den utspillda läsken-händelsen egentligen var ett fasansfullt mord, eller ett fyllo som urinerade. Vi får hoppas att jag inte ärrade dem för livet, så att de vågar sig ut igen. Okej, tillbaka till punkterna.

För det andra, inser att jag inte fått några mer utomlandsbesök till bloggen från kändisar, nja knappt från någon alls. Oh tänkte jag, här ska jag lägga upp en banner på blogtoplist.se så att folket börjar strömma in till bloggen och jag kan bli rik och hitta Jose (jag dejtar Zlatan ett tag först men vi är bättre som vänner), blir filmstjärna, superhjälte, framröstats enhälligt till president över alla länder och skapar världsfred. ja ni vet det där gamla vanliga.
Entusiastisk börjar jag brottas med photoshop (paint min väääään - du kanske inte är high-tech men du är lätt att tyda. Vad betyder rasta alster? Nej tacka vet jag en symbol för sax, ganska uppenbart vad det står för - och inte är det något som påminner om att gå ut med ett djur för att låta den göra sina behov). I alla fall, NU är jag klar, klockan är 02:14 på natten men, jag kände ju ändå att det här arbetet skulle vara värt det med tanke på att jag kommer att rädda alla utrotningshotade djur.

Jag loggar in på blogtoplist och möts då av det här:
Banner till blogg: http://________

VA?! Vad hände med bläddra, ladda upp? Jag har ingen aning om vad http:// betyder. Ska jag ha en egen hemsida för min bloggbanner? Nog för att den inte är så pjåkig, men jag vet i ärlighetens namn inte hur man gör en hemsida. Domän? Webhotell? Allt känns som ett sådant projekt såhär 02:24 som klockan nu har blivit.





Därför publicerar jag den här och låtsas som om det var ursprungsidéen för bannern från början. Så det fanns ingen annan tanke med den alls. Whatsoever. Bara en kul grej för er, att titta på, här på bloggen. Så varsågod. Titta på. Man kan klicka på den också! Kul, kul!

Ja det var väl allt för mig i natt, håll er coola (that´s häll er cola för dig Samuel).
Över och ut.

Tuesday, July 29, 2008

Hello världen.

Gabbis: Titta här mamma, igår när jag satt och tittade på feejdit-funktionen där jag kan se var folk kommer från som läser min blogg, så kom det in jättemånga från utlandet.
Mamma: Ojdå.
Mamma får syn på den här besökaren:




Mamma: AL-QAIDA!

Visste väl att Usama skulle komma fram förr eller senare, speciellt efter det där bantartipset.

Bantingsknep


ÄNTLIGEN! Nu jävlar ska här bli bantas av:
http://www.expressen.se/halsa/1.1246298/sov-dig-smal

Monday, July 28, 2008

Gabbis goes hollywood

Åter igen in på singeltemat. Jag har försökt med allt, alkohol, dansuppvisningar och voodo men inget verkar ha fungerat. Nu vänder jag min uppmärksamhet till Hollywood- som ju annars brukar ge en mängd bra tips på hur vi ska leva våra liv.


Inspirationskälla 1: Katie Holmes.
I teorin borde ju inte detta vara så svårt. Sned mun, titta under lugg - samtidigt som du försöker se ut som att du är the girl next door. Alla har ju en granne. Hur svårt kan det här va?




Okej, nej. Det känns mer som om jag fångade grannen-som-vill-döda-dig-blicken. Men tur kanske var det? Vem vet, jag kanske hade fångat någon galen sektman och fått lov att föda hans alien-barn.







Inspirationskälla 2: Victoria Beckham.

Ah! Här har vi en gammal Spice Girls-idol. Som inte går av för hackor. Pluta lite med munnen och stirra stint in i kameran. Vi testar.





Nej bort med det där. Fast återigen kanske man måste se det åt det ljusa hållet. Jag kanske skulle få lov att bli någon barnbehållare åt ett helt nytt amerikanskt fotbollslag. Jag hoppar gärna det, tack och bock.





Inspirationskälla 3: Angelina Jolie.

Betraktad som en av världens vackraste kvinnor. Här kan man helt enkelt inte gå fel. Hon lyckades ju även snärja Brad Pitt som inte heller går av för hackor. Sval och cool, blandat med jag-vill-adoptera-ditt-barn-attityd. Det fixar jag.


Oh jag tror att vi har den där alltså. Billy Bob, du kan ju höra av dig. Och ni andra killar, vad väntar ni på? Mystiskt nog är jag singel, men jag har en känsla av att det inte kommer att vara så mycket längre till.

Sunday, July 27, 2008

Mobbad av Göteborgs Universitet

Alla andra som jag känner som sökt till högskola eller universitet har fått brev hemskickade till sig med töntiga studentspexupplysningar och välkommen till oss-hälsningar, men inte jag. Göteborgs universitet har knappt berättat att jag kommit in på europaprogrammet och sannerligen inte hyllat mig med ett viärsågladattduvaltossviälskardiglångtid-post.

Nej lite ensam och mobbad har jag känt mig inför skolstarten. Varje dag har jag sprungit till postlådan - utan resultat. Tills idag. Idag fick jag äntligen den bekräftelse jag förtjänar:

Saturday, July 26, 2008

Gabbis andra raggartips

Det känns som att den här värmeböljan manar fram de bästa sidorna hos mig. Så håll till godo, här har vi några hjälpande ord till er kvinnor out there!
Som Mat-Tina - fast för vuxna.
Avsnitt två: Tips för kvinnan i nöd.

Friday, July 25, 2008

Gabbis raggartips

Även fast jag är obotligt singel så ligger raggargenen i blodet och puttrar. Därför kände jag att det var dags för ett första tips och trix med mitt alterego Raggar-Gabbis.
Som sommarmorgon med hajk -fast för vuxna.
Avsnitt ett: Tips för mannen i behov.

Utomjordentligt sant

Det är något jag inte har berättat för er, men som jag känner är svårt att hålla undangömt nu, speciellt efter den här artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2966143.ab

Jag förstod att det skulle vara kört att hålla sanningen borta längre när rymdfararen Edgar Mitchell hade specificerat utseendet på utomjordingar på detta väldigt uttömmande vis: små människor som ser annorlunda ut. Ja vad ska jag säga, vem som helst kunde ju listat ut det. Nu har ni fått en förklaring till mycket i alla fall.













Jag och brorsan på Mallis.

Thursday, July 24, 2008

Saker som jag inte använder...

..men kanske borde göra. Många är de ting som finns runt mig i min vardag som jag aldrig riktigt förstått varför de blivit uppfunna, eller vad man egentligen ska ha dem till.


  1. Hatthyllan. När behöver man ta av sig en hatt och placera den någonstans, men framför allt, när fasiken har man på sig en hatt? En gång när jag var i Venezuela köpte jag en solhatt. Svart och dramatisk med en liten feminin rosett som en extra touch. Assnygg tyckte jag då. Köp aldrig solhattar när du redan fått solsting tycker jag nu. Hatthyllan fungerar i och för sig utomordentligt bra för saker som man inte vet var man ska lägga annars. Saker som man inte orkar ha på sig mer men inte orkar städa bort, som undgår den vanliga - jasså varför ligger det här och skräpar-kommentaren eftersom det är utom synhåll för alla som är under 1.60. Perfekt för mig med andra ord.
  2. Väska. Jag ser människor med väskor. De är snygga, de är sofistikerade, de har det förspänt här i jordelivet. Själv har jag blivit given axlar som sluttar som lutande tornet i Pisa, vilket gör att det inte finns något mer ansträngt än att gå runt med någon liten axelväska. När jag väl gör ett försök, så hittar jag ingenting i väskan. Gravitationslagen fungerar nämligen så i väskor att allt som man behöver hamnar längst ner, underst. Jag har gett upp. Jag ser inte längre ut som en världsvan kvinna som vet hur man accessoerar, utan istället ser jag ut som en svettig lodis som slängt på sig en jacka - men det säger jag er. Tusen gånger otympligare - tusen gånger snabbare att hitta saker i två fickor istället för i ett svart hål.

  3. Översta låset på min ytterdörr. Finns det ens en nyckel, eller är det någon mer magiskt simsalabim-funktion på det låset? Hm. Det känns i och för sig som att jag borde börja använda det nu när jag outat här att mitt hem är tjuvvänligt. Det kanske de har förstått ändå då mitt fönster ständigt är öppet för fri entré.


    Bubblare: Toalettpappershållaren, hårborsten och överkastet till sängen.

Om humor

Surfade runt lite och hittade denna intressanta artikel:

"Vi skrattar åt dåliga skämt för att klara oss bra socialt

Skratt är en allvarlig sak. Vi skrattar inte för att något är roligt utan för att klara oss i det livsviktiga, sociala spelet, menar amerikanska psykologer efter ett experiment. Forskarna vid Florida State University använde följande vits i undersökningen:

"Puh, vad det är varmt här", sa en muffin till en annan inne i ugnen.
"Du milde, en talande muffin!", sa den andra.


De flesta som sitter ensamma och läser vitsen skrattar inte. Orsaken är att den inte
berättas i ett forum med människor som man önskar ha en social gemenskap med, men när
vitsen berättas för anställda, medan deras chef är närvarande, så skrattar de anställda. "

Jag vet inte om jag är sjuk eller så, men jag skrattade jättemycket åt muffinsskämtet när jag läste det. Detta är kanske inte ett sådant stort mysterium, med tanke på att min humor är skev - och att jag antagligen vill ha en trevlig social gemenskap med mig själv - desto konstigare är att jag får ligga registrerad som en humorblogg. Speciellt efter detta inlägg. Ytterligare något att lägga märke till är att detta var LIVSVIKTIGT I DET SOCIALA SPELET på arbetsplatsen. Om allt man behöver göra är att skratta åt en lustig ordvits, hur kan det då komma sig att jag är arbetslös? Skrattar jag kanske på fel ställen? Eller skrattar jag för mycket för mig själv? Är det måntro muffinsen som störtat min arbetsamma karriär? Ja det är väl vad jag egentligen har anat, det är inte alls något att göra med att jag är lat. Puh, då var det utrett.


Tuesday, July 22, 2008

Food time

Cajsa och jag har idag spenderat dagen tillsammans. Vi inledde stort med en salladslunch (med fetaost i. Man vet att man inte kan vara ute på en nyttig bana när det man äter en salladsingrediens som verkligen är döpt efter mottot: du är vad du äter). Efter lunch och en fika med en stilsam utflykt i bil kände vi att vår kaloriförbränning var på sparlåga och därmed var i behov av att ladda våra magar igen. Vi svängde in bredvid raggarna på Åhlens-parkeringen och brainstormade i fem minuter, tills vi insåg att svaret på frågan vad ska vi äta idag då? skulle uppenbara sig medan vi hade en frän doft av wunderbaum i närheten. Istället gick vi in på affären för att försöka hitta något vi var sugna på. Efter två varv i butiken hittade vi den här spännande rätten från food time:


Konstigt nog så såg det där ut precis som något vi kände igen. Så istället för att komma ut ifrån affären med mat, sprang vi därifrån, varse om en ny kunskap - bestäm vad du vill ha innan du går in i affären så att du inte behöver passera mat-i-korv-hyllan. En mycket givande dag med andra ord. Baningsknep, kunskap och ekonomispar i ett! Tack Food Time! Ett tips på vägen till er dock, du är vad du äter fungerar bra eftersom det inte egentligen går ihop, du ser vad har ätit - inte lika tilltalande.

Monday, July 21, 2008

Sportig, javisst!

Gudarna ska veta att jag inte är den hurtigaste av människor. Ett friskisben här och där har jag väl hunnit med i mina dagar, men någon idrottsstjärna har jag då aldrig varit. Förens nu! Nu har jag äntligen hittat mitt kall i livet! Man hör ju talas om historier där folk berättar om hur de börjat med idrotten sent i livet (ja när dom alltså är cirka 3 år) men jag har alltid avfärdat dessa tankar med att sådant händer inte mig. Men ack vad fel jag har haft!

I fredags var jag, Anna och Lina på framtidsmuséet där jag hittade min nya passion. Förväntan låg i luften när jag stegade fram emot svettbandet med elektroder i och slog mig ner för att duellera mot min kära vän Anna -vilket jag måste säga är inte vilken motståndare som helst. Hon är en sådan där spänstig kvinna som är inne på sin sista etapp i tjejklassikern.
Vad är det då som har fångat mitt intresse så? Jo mina damer och herrar, nämligen en helt ny fantastisk sport (ja sport) kallad avslappningstävling. Det går ut på att man sitter mittemot varandra och tar igen sig, den som förlorar får en boll över på sin sida.
Och gissa vem som vann?! Undrar om det är försent att anmäla sig till OS i Peking?

Den kristna kroppshållningens moder?

Jag kan inte förklara vad ni kommer att se på denna video från min födelsedag med något vettigt. Jag hittade den igår i min vanliga AGH-VARFÖR-FINNS-INTE-MOBIL-ALKOHOLÅS-VARFÖR-HAR-JAG-SKRIVIT-ATT-JAG-ÄLSKAR-HONOM?-NEJ-VAD-HAAAR-JAG-SKRIVIT-ÄR-DET-DÄR-ENS-EN-MENING-session. Är det bara jag eller är det så att så fort jag fyllde 22, tänke min kropp att det betyder att snart är du 40, bäst att passa på att anamma en hållning som kunde porträttera ringaren från notredames mamma?
Nej jag måste fort gå någon föryngringskurs eller något. De kanske har den på högskolan Dalarna?

Sunday, July 20, 2008

Bakisfilosofi

Anna och jag ligger och tar igen oss efter gårdagens strapatser.

Jag: Varför har man bara födelsedag i en dag? Man borde ha födelsedag i tre dagar!
Anna: Verkligen! Eller man borde ha delfödelsedagar.
Jag: Ja varje månad den 19e! Eller hela juli!
Anna: Eller så får man fira när man blev till också!
Jag: Ja. Eller så kan man bara fira varje dag att man är född!
Anna (sätter sig upp och ropar ut): FANTASTISKT JAG LEVER!
Jag: GRATTIS!

Jag vet inte, men det känns som att vi någonstans där förlorade meningen med vad en födelsedag egentligen är.

Saturday, July 19, 2008

Grattis till mig själv!

Jag vet inte om ni har missat det eller så, jag har ju inte nämnt det så mycket i bloggen, men idag är min fantastiska födelsedag. Så för att gratta mig själv bestämde jag mig för att ge mig själv en present bestående av en egen vägskylt. Varför? Ja varför inte? Vem vill inte komma och hälsa på mig, likväl som att åka till Hedemora eller Sala. Titta och förundras över denna gåvas framställningsprocess:


Ni får gärna klicka på bilderna för att granska dem lite närmre.
Uppenbarligen blev väl Gud avundsjuk på denna skylt för att efter en timme av stoltserande började årets spöregn, men ahja en present fick jag i alla fall.

Födelsedagspresenter

Jag vet hur svårt det kan vara att hitta på en bra födelsedagspresent till någon. Jobbigt är det också när man får veta att man köpt något som denna person redan har. Man måste spela genom hela charaden "Oh ja men det är jättebra med en väckarklocka till, den kan man använda varannan dag" samtidigt som man som presentgivare måste framhålla alla fina finesser som denna present har som bräcker den tidigare. "Ja du ser här, man kan snurra runt visaren, istället för att en knapp alltså, det är det senaste". För att göra en massa svammel lite kortare, här kommer en lista på saker jag inte är i större behov av.
  1. Ett SMBD-kors med tillhöranade munboll. Det fick jag för något år sedan av mina pyssliga vänner. Under tre veckor stod det utanför mitt hus i mitt familjebostadsområde. Till slut flyttade föräldrarna det till garaget som alla i samma garageslinga har insikt i. Folk undrade nog länge och väl varför det stod ett sådant kors där och hur de skulle kunna få mina föräldrar att bli förflyttade.

  2. En klänning i vaxdukmaterial. Med tillhörande väska och huckle. Återigen de pyssliga vännerna som varit framme. Perfekt vid alla tillfällen. Regniga dagar, glada dagar. Jag behöver aldrig mer shoppa kläder.

Däremot erhålls gärna ett besök från dig. Presenter behöver inte medtagas om denna lista kom lite försent för att stoppa korsproduktionen med tillhörande vaxklänningsoutfit. Till den som ändå vill ge något föreslår jag en väckarklocka. Man kan aldrig få för många.

Thursday, July 17, 2008

19 Juli - dagarnas dag

Min födelsedag (ja det här är veckan vi tjatar om den extra mycket). Den 19 Juli. Det låter slagkraftigt, energiskt. Det datumet har pondus utan dess like och självklart förväntar jag mig att en massa stora människor ska vara födda denna fantastiska dag med så mycket potential. Stora genier som Einstein och Makarna Curie (ja båda två ska vara födda den 19:e Juli). Vackra smarta kända människor som Natalie Portman och Johnny Depp. När jag tittade lite närmare på denna kändisdröm stämde det dock inte. Här är skaran som jag hör hemma hos:





En fotbollsman i basker?






En Queenmedlem med hår.







En till fotbollsman som glömt något på från kvällen innan?

Ja en man som glömt att ta på något från kvällen innan.








Jag! Hm. Vad trodde jag ens? Jag borde bara nöjt mig med att vara född samma dag som Skalle-Per. Undrar om Gollum också har en födelsedag? Det känns som om jag vet vilken det skulle vara i sådana fall.

Wednesday, July 16, 2008

Födelsedagstraditioner


Födelsedagen symboliserar något oerhört speciellt för mig, vilket gör min släkt konfunderad. Ska man verkligen ha kalas efter 6 års ålder? Kan man verkligen bjuda in folk när man fyller ojämnt? (Alltså för mig är 22 så jämt som det kan bli). Svenskarna är lite mjäkiga i mitt tycke när det gäller att slå på den stora happy-birthdaytrumman.
Ett tag tänkte jag att jag kanske borde konventera till dansk-ismen. Alltså bli dansk.
Jag läste att danskarna firar vilken ojämn födelsedag som helst med buller och bång, utan att knussla. Jag ändrade mig dock snabbt när jag fick veta att det fanns en speciell tradition på 25-årsdagen, nämligen att om man inte gift sig än har vännerna rätt att hälla kanel över födelsedagsbarnet!
Inte heller vill jag bli kines där uppenbarligen man stiger i ålder obekvämt snabbt för min åldersnoja. "Det traditionella Kinesiska sättet att räkna ålder skiljer sig från det västerländska. I Kina räknar man den första dagen i det kinesiska nyåret i månkalendern som startpunkten för ett nytt år. Det spelar ingen roll i vilken månad ett barn föds så är barnet ett år. Och ytterligare ett år läggs till åldern så snart det nya året har börjat. Så vad som kan verka förvirrande för en västerlänning är att ett barn är två år gammal, även om det egentligen är två dagar, eller t.o.m bara två timmar gammal! Detta är möjligt om barnet har fötts under den sista dagen, eller timmen av det föregående året!"

Värst vore nog att ha skådat Gud. Det är säkert trevligt på alla andra sätt, men Jehovas vittnen firar inte ens födelsedagar! Eller någon annan högtidsdag som de anser vara obibliska, den enda dagen dom kan spexa till det lite på är när de åminner Jesus dödsdag. Känns obehagligt bakvänt för min smak.

Men jag ska inte sitta här på min lilla häst, för att fram till 300-talet så ansåg kristendomen födelsedagen som en hednisk sedvänja som inte skulle utövas eftersom det "eggade Gud till svartsjuka".

Så efter mycket om och men kanske det är bäst att vara den konstiga blivande 22-åringen som bjuder på bullar och saft. Jag får i alla fall fira min födelsedag! Hoppas inte Gud blir avundsjuk på det.

Väck inte den Gabbis som sover..

..för att då kan farliga saker hända. Bring it on hurt-främby säger jag bara!

Tuesday, July 15, 2008

En bulle i ugnen

Jag vill ju framhålla att det faktiskt finns något jag kan här i världen. Att baka bullar är en av de sakerna som jag bemästrar. Desto sämre brukar det vara med renhållningen under dessa sessions, såhär såg det ut förra gången jag bakade bullar:










och för att inte svika den traditionen så såg det ut såhär idag:

















Eftersom jag har fjällkyrkans 2-literrecept i kroppen, så känns det alltid så mjäkigt att komma med en halv liter mjölk och ropa ut Yippie 24 bullar! Jag behöver en stadig siffra uppåt 80-90.
I vanliga fall äter jag ju hysteriskt mycket deg, men när man bakar bullar ensam i ett litet kök med en ugn och tre plåtar så finns det ingen tid över, det märkte jag idag. Det fanns ingen logik. Det var kaos överallt och jag gjorde de snabba stegen mellan diskbänken-ugnen-bordet-någonannanstans-Agh!-Var är alla bakhandukar?-Ska man verkligen ha i kanel i kanelbullar, det kan väl ändå inte vara möjligt? Fan jag har ju redan haft på kanel, hoppas ingen märker-telefonsamtal-latinorytmer så blev resultatet ändå 167 bullar.
167 bullar.
minus 80 som det brukar bli? Hur mycket deg brukar jag egentligen äta?

Ahja, resultatet är i alla fall att de sex glada själarna (inkluderat mig) som kommer på lördag får 28 bullar var. Väl mött, ät ingen middag!

Monday, July 14, 2008

Svenska VS Engelska

Facebook på svenska är så läskigt!

På engelska står det: One of your friends has a secret crush on you.
På svenska står det: En av dina vänner har en hemlig krossa på du.
Va? Vem tänker i hemlighet krossa mig? Jag vill att du träder fram nu! Här ska det inte bli något krossa av, för att jag har redan bytt tillbaka to english. So det so!

Vad är grejen med det där?

Det finns många saker här i livet som man inte riktigt kan förstå meningen med. Som den goda Platon sa: man kan inte veta det man inte vet (vad fan nu det betyder). Dock finns det två saker som är riktiga mysterium för mig:

  1. Folk som skriver på msn:s kommentarsfält att de inte är närvarande. Alltså inte bara har som status "inte vid datorn" utan upplyser omvärlden att de är på en annan ort/plats och endast kan nås via mobilen. Är inte poängen med msn att man ska kunna vara kontaktbar via internet? Varför är man ens inloggad då? Om man bara var offline skulle man väl ringa direkt om man ville få tag på människan? Det kanske har något med övervakning att göra, en sådan där sak man gör för att underlätta för FRA-gubbarna?
  2. Cyklister iförda tights som cyklar på bilvägen, även fast det finns en trottoar alldeles bredvid. Tror dom att de kan komma upp i hastigheter av 70 kilometer i timmen bara för att de har satt på sig lite spandex? Konstigt är även att de tror att om de cyklar längs kanten så kommer man förbi dem lätt som en plätt, för att den som står upp och cyklar svajar inte alls fram och tillbaka. Kanske är det bara så att de fått för sig att bilvägen är till för alla med häftiga glasögon och trottoaren är till för dem som har vett i huvudet.

Oh ni fantastiska läsare, kan ni hjälpa mig att hitta svaren på dessa eviga frågor, så vore jag er evigt tacksam.

Sunday, July 13, 2008

Men vad säger han?

Otto och jag har spenderat kvällen med att titta på Alexander the Great. Självklart var filmen kass, vi gav upp ungeför fem minuter in i filmen, tyvärr så återstod cirka 3 timmar av den. Det är här man förstår tjusningen av att titta på film hemma i sin säng, inte på bio. Man får kommentera den hur mycket man vill utan att någon viktigpetter ska hyscha bort ens lustighet.

Som här, titta på de 10 första sekunderna av det här klippet, Alexander är ute och slåss mot Persiens konung som uppenbarligen är en dum filur och det är han vi ser här, kommendera sin armé. Frågan är bara vad han menar? Otto trodde att han skrek ut "Peace all you brothers out there!" medan jag var i den starka övertygelsen om att han beställde fyra cheeseburgare att ta med. Tvålfager är han då i alla fall så det bara skriker om det, titta hur han vänder sig mot kameran andra gånger och låtsas om som att den inte alls finns där. Det är skådespeleri på hög nivå mina damer och herrar, hög nivå.

Och därmed pasta.

Nog för att italienarna älskar allt som har med makaroner och spagetti att göra, men titta vad jag upptäckte på den italienska tandkrämen imorse:
Jag har använt den där tuben i två veckor! Kommer jag att bli sjuk? (Makaron-)fjärilar i magen och spagetti i benen? Vi märker ju redan av någon form av sjukdom här med alla dessa ordvitsar. HJÄLP!

So I think I can dance again?

Idag börjar dansbandsveckan i Malung och Malin hade övertalat mig att vi skulle åka dit för att få arvingarna att bli förband åt vårt fantastiska musikprojekt Hey Men! På grund av jobb (ja alltså Malins, inte mitt, jag är lat) så blir det nog tyvärr inte så men det kanske är för allmänhetens bästa att jag inte kommer iväg till Arvingarnas dansbana imorgon. Alla vet och har sett att jag inte innehar några dansanta kunskaper (förutom när det spelas Sexy Back på Harrys, då äger jag dansgolvet) men jag har övat och övat och jag tycker faktiska jag har fått lite bättre rytmkänsla än här. Det tyckte dock inte Paula som tog hand om kameran.

Jag: Varför filmar du så mycket på de andra och inte på mig?
Paula: Jag tyckte att det var så häftigt för att dom kunde ju dansa.



Hallåå där ute

Var är alla människor? Har det hänt något som jag inte vet om? Är jag lämnad på inspelningsplatsen till I am Legend, eller ännu värre: i biosalongen där de spelar I am Legend? Jag är alldeles ensam på internet! För att det verkar som att alla bara har sugits upp av något svart hål! Jag är den enda på hela min msn som är online! Inte ens folket på min msn-lista som inte har msn verkar vara vid liv. Jag blir nästan orolig. Vad kan människor tänkas göra på en lördagkväll 00.50? Ett mysterium, det är vad det är.

Saturday, July 12, 2008

Dagens bloggtips

Föresten, om ni inte har en aning om vad ni ska ha på er på nästa fest, eller vad ni bara vill piffa upp era vardagsoutfits men inser att er garderob lämnar mycket att önska, ni behöver inte längre känna er maktlösa. Cajsa och jag har tagit på oss den ansvarsfulla rollen som era nya modegurus. Ni som har missat detta fantastiska (hur ni nu kunnat göra det) behöver inte misströsta utan bara klicka här. Och alla ni andra som redan upptäckt Du är en modeblogg, grattis! Låt oss ta över världen nu.

Gabbis som den vackraste kvinnan någonsin?

Nästa lördag fyller jag år och det är nämligen så att födelsedagar är det bland det bästa jag vet, vilket är en liten paradox eftersom jag de senaste 7 år lidit av en obotlig åldersnoja. (Ja jag fyllde aldrig 16 utan bara 15 +1, jävligt sjukt, undrar vad hypokondriboken säger om det?). Efter många suckar från alla håll och kanter har jag övertalat föräldrarna att mina vänner inte heller i år har anammat någon form av förstör-allt-du-kan-på-en-fest-syndrom och planerar nu för fullt ett födelsedagsparty med temat film.

Då jag är en historianörd borde jag gjort det lätt för mig och klätt ut mig tilll Gustav Vasa, jag kom dock inte på någon film där han är med (NEJ DET FINNS INTE, HÖR NI VAD JAG SÄGER?! JAG ÄR FÖRFASIKEN UTKLÄDD TILL HONOM VARJE DAG!DET ÄR NOG NU!). Så efter mycket om och men har jag till slut kommit på att jag vill vara Maximus från filmen Gladiator. Detta tycke jag var en utomordentlig idé tills jag insåg att jag skulle få gå runt endast iförd en kort sönderslitsad kjol och bar överkropp. Istället bestämde jag mig för att vara någon kvinnlig figur ifrån något episkt antikt drama och eftersom jag uppenbarligen har fruktansvärt höga tankar om mig själv började jag googla Helen of Troy - även känd som den vackraste kvinnan genom tiderna.

Inspirerade av denna bild av Diane Kruger som Helen från filmen Troja begav jag mig ut i Falu stad och letade och letade och letade, men uppenbarligen är inte min hemmastad något modemecka när det gäller gladiatorkläder, så jag köpte ytterligare en vit klänning till min uppsättning av 50 andra vita klänningar (ytterligare en suck från min mamma kom fram när jag kom hem och visade upp mitt mästerliga inköp. Hon frågade trött hur många vita klänningar man behövde, var på jag menade att man inte behöver så många, bara man har en som liknar en som de hade för drygt 2000 år sedan. Jag tror nog hon i hemlighet funderade på varför jag inte bara köpt ett lakan och gjort om det till en toga). Till en början var jag oerhört entusiastisk och tänkte att ja med lite accessoarer så blir nog det här bra, men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga. Jag kommer inte likna Diane Krugers version av Helen of Troy, utan snarare kommer jag att efterlikna denna avbildning av samma kvinna:

Jag kanske bara ska acceptera mitt ödé? Någon som vet en bra Gustav Vasa film?